Out of the blue så såg jag att jag hade ett missat samtal på min mobil från Annelie som jag träffade under vår tid i London. Fann det mycket underligt med tanke på att vi inte hörts på väldigt länge och hon skulle ju som sagt vara kvar i London, jobba på Strada och pendla från Mordon liksom. Jag hade sorterat in henne under den kategorin och hade som plan att höra av mig till henne nu när jag faktiskt skulle dit för lite ölande. Jag fick tag i henne under GG pausen igår kväll och fick pratat en stund. Hon är hemma, i Kristianstad och vi ska ses nästa vecka när tentan är över. Känns lite konstigt, här menar jag, men det ska bli roligt att ses i vilket fall och catch up, var ett år sen sist vi sågs.
Helgen bjöd på mycket trevligheter i övrigt. Johannas nya pojkvän skulle introduceras till vänkretsen så det blev middag och vinande hemma hos Elin under lördagskvällen och vi stannade till de tidiga morgontimmarna, ovilliga att lämna det trevliga för sängens och sömnens skull. Han var jättesöt förresten, pojkvännen Christoffer. Lyckliga vänner gör mig lycklig. Jag var mest skraj för vad tusan han skulle tycka om oss, om mig. Emellanåt så verkar ju den gängse uppfattningen om mig och Karin vara att vi är helt sjuka i huvudet så jag var aningen orolig. Man vill ju att det ska gå smärtfritt och det verkade det göra efter vad jag hört efteråt.
10 dagar till avresa nu. Yes.
Jennifer
In need of some polish 
Senaste kommentarer