In need of some polish

The razzle dazzle of life

Obstinata april 29, 2009

Filed under: Uncategorized — Jennifer @ 6:46 e m

Jag älskar ord och att leka med dom. Dagens ord är obstinat…wiktionary säger så här:

trotsig, oresonlig, envis, tjurskallig,

Jag gillar det. Ett så vackert ord för så mycket annat. Känner mig inte särskilt obstinat idag men dåliga dagar skulle man kunna hävda att det är ett väldigt passande uttryck för mig.  Igår var jag extremt upprörd, min väska blev stulen (för att sedan återfinnas men enbart kontanterna var borta) och jag kände den där konstiga känslan av vanmakt igen, på samma vis som när jag och Hannah kom hem och fann inbrottstjuven hemma hos oss, i vår hall, stirrandes på oss. Det är kusligt när det blir ett sånt intrång i ens trygghet och liv och det är svårt att skaka av sig riktigt.

Värmen är här, jag är varm, suktar efter en frappe från coffee republic och min plats under trädet i kensington gardens. out.

Annonser
 

Konformitet april 21, 2009

Filed under: Uncategorized — Jennifer @ 5:08 e m

Spenderat hela eftermiddagen på stamhaket med Elin, solat ena sidan av ansiktet, druckit alldeles för mycket kaffe och diskuterat livets fina frågor. Avkopplande och bra dag med andra ord. Sprang en runda på stan efteråt och hittade ett par tjusiga byxor som nog får inhandlas när det strömmar till i kassaboken på fredag. Sitter nu i Elins kök och lånar hennes nya flådiga dator, min är fortfarande kaputski och jag börjar förlora hoppet om att jag någonsin kommer få dra fingrarna över mitt katthåriga blanka tangentbord igen. Iallafall, ska på intervju på Utredningshemmet här i Hässleholm imorgon och jag är inte nådigt nervös. Kommer jag finnas lämpad eller kommer jag bli avfärdad? Tanken på att inte anses lämpad för det stället borde egentligen inte spela så stor roll, man kan inte passa för allt men ändå så ger det mig lite ont i bröstet, vad är jag för människa om jag inte är lämpad? Jag kan kanske tycka att det finns människor som inte passar så bra för allting men det är alltid svårare när det är ens egen person som ska utvärderas. Jag vet in facto att jag inte är lämpad att jobba med alkoholister, att jag inte skulle finna det stimulerande att handha LSS ärenden och inte klarar av den  psykiska pressen med dementa men ungdomar…det skulle kännas jobbigt, kanske just därför att jag är intresserad och verkligen vill lära mig och utvecklas på det området. För att jag någonstans ser det som hoppfullt och är genuint intresserad av dom, deras liv och att få en insyn i den problematik som kan finnas. Även om det är flera flera år sedan jag själv var tonåring så känns det inte så mentalt, det är inte så långt borta att jag inte minns hur det var, hur det kändes inom mig och i kroppen. Allt var väldigt påtagligt och samtidigt var jag alienerad från den personen och den kroppen. Känslorna låg utanpå och man trevade fram i olika sammanhang för att finna sin plats och vem man verkligen var. Man fick andnöd när någon var alldeles alldeles nära, när någon mötte ens blick alldeles för länge och när hela världen var emot en så gjorde det så fruktansvärt ont att hela innanmätet krampade och man förlorade nästan förmågan att andas, känslan av att hjärtat skulle sluta slå när som helst för att det fått för många slag och inte borde klara mycket mer. Det sociala var så oerhört viktigt då, kanske viktigare än vad det är som vuxen då det har balanserats ut och blivit mer självklart, då kändes det som om det var hela världen och var det inte bra så svajade hela tillvaron och man åkte ner i ett totalt mörker. Inga gråskalor fanns, allt var svart eller vitt och kompromisslöst….Hur som helst, nu kom jag lite ifrån ämnet…Intervju imorgon.Ångest. Klädpanik. Jag måste ju se normal ut också, jag kan ju knappast knalla dit i några tantklänningar med rosetter eller ve och fasa, något där man kan ana en antydan till bröstparti. Jag ser landstinget människor framför mig, den stora anonyma skaran som jag försökt distansera mig för men just nu behöver jag klädkoden, er klädbibel. Hur ser jag neutral och icke provocerande ut? Det som jag snarare brukar finna provocerande, denna avsaknad av personlighet är precis vad jag ska ikläda mig. Rundhalsat, enfärgat och löst sittande…en blank duk. Jag gör säkert det här värre än vad det är men imorgon vågar jag inte ta några risker och då får jag dessutom chansen att se hur de andra som jobbar där ser ut, så jag vet vad som förväntas. Det här ständiga att passa in är tröttsamt men just i det här fallet kan jag köpa det. Tycker det är extra intressant nu när vi precis läst socialpsykologi och just om konformitet, hur man anpassar sig till gruppen och hur stor påverkan den har i olika konstellationer.

Anyways, önska mig lycka till imorgon. Ni är fina mina vänner.

Ps. Jag glömde, skrev tentan i Kristianstad i lördags och vem ser jag på bussen efteråt om inte han den där. Helvetes jävla drit!! Jag ville bara sjunka genom marken och hade ingenstans att fly. Outhärdigt. Kan man inte komma överens om var det är okej att vara? Söder är ditt och fiket är mitt eller nåt så att man i det längsta kan undvika sådana här ”möten”. Mycket otrevligt. Ds.

 

Hey Jude april 17, 2009

Filed under: Uncategorized — Jennifer @ 2:43 e m
Tags: , , ,

Ska ni bara se en film den närmsta tiden så se för sjutton Across The Universe om ni har lyckats missa den. Den har nåt år på nacken men lieblings…ni behöver se den.

 

Babooshka on Wuthering Heights

Filed under: Musik — Jennifer @ 2:36 e m
Tags: ,

Jag vet inte riktigt vad det är med Kate Bush som gör att jag älskar, hon ser bindgalen ut  mest hela tiden men har ett rörelsemönster och en röst som ingen annan.

 

are you afraid of the dark? april 5, 2009

Filed under: Bokmalt,Uncategorized — Jennifer @ 1:26 e m
Tags: , ,

monster

Jag älskar monster, naiva monster och snälla monster…inte dom som bor under min säng och klädkammare. En man har startat en sida The Daily Monster där monster figurerar i alla dess former. Jag och min bror brukade rita monster i massor när vi var yngre, skapade karaktärer ihop och fantiserade ihop stories, jag kan sakna det ibland. Det där obehindrade.  Det blev kanske inte alltid så vackert men alltid roligt. Vad säger ni, ska vi rita monster ihop?

Har haft svårt att sova veckan som varit men annars har allting varit bra och fint. Träffat frugan och Elin en massa och i torsdags så var vi på kulturhuset för Denise Rudberg. Chick lit är inte så creddigt i dom fina salongerna och alla är så klart inte tilltalade av det sättet att läsa men jag gillar det. Det finns en hemsk jävla massa som är smörigt, räligt och rakt igenom meningslös men chic lit när den är bra tillåter dig att ramla in i en värld där du inte behöver tänka ett skit, det är bara att följa med och låta historien berättas för dig och jag finner det mycket avkopplande. Den där totala avsaknade av överanalyserande och tänkande som annars präglar all läsning nu. Iallafall, Denise åh Denise…det var fint, hon berättade om sitt författarskap och vägen dit. Jag gillade verkligen hennes första tre böcker; Väninnan, Storlek 37 och O.S.A men sen Jenny S och Matilde…not so much men det handlar mer om karaktärerna, karaktärer som jag instinktivt irriterar mig på.

Såg Låt den rätte komma in i fredags. Svensk vampyrfilm och kärlekshistoria som har hyllats av kritikerna och fått Guldbagge och hela köret…vilken besvikelse! Jag kan kanske tänka mig att boken ger en helt annan känsla och trovärdighet men filmen, blodet, kemin-NEJ!

Helgen har varit skön och varm, att vakna med sol som sipprar in mellan persiennerna underlättar hasandet från sängen på morgonen, men idag är himlen tung av grå moln som hotar med regn. Imorgon-måndag.

 

nedriga stjär**** april 1, 2009

Filed under: Uncategorized — Jennifer @ 5:22 e m
Tags:

Raderat.

 

Kärleksteorin

Filed under: Uncategorized — Jennifer @ 4:55 e m
Tags: ,

Dagens föreläsning skulle handla om naiva teorier men det som mest var naivt med den var nog jag som faktiskt trodde att det var just det den skulle komma att handla om, istället blev det tre timmar med kärleksteorin som han kallade det mellan kantareller och en särskild sorts träd, sol som faller perfekt genom träden ner på kantarellerna, dess olika färger och barndomsminnen från kantarellplockning. Jag blev helt matt. 

Var precis och levererade ciggaretter till frugan som ligger inspärrad i sin lägenhet efter att blivit sparkad av en häst och brutit benet på två ställen. Gräsligt. Kan tänka mig att det är extra jobbigt nu när solen strålar för fullt.

Imorgon dagen så är jag ledig, har bokat in att träffa Cecilia under dagen och sen på kvällen så ska jag och Elin till kulturhuset på Denise Rudberg afton. Fina grejer.