In need of some polish

The razzle dazzle of life

my sanity depends upon it december 1, 2009

Filed under: Musik,Uncategorized — Jennifer @ 4:55 e m
Tags: ,

Nästan hela dagen har passerat och jag har varit extremt inaktiv. Finns så mycket jag skulle ha kunnat hinna med idag men jag har helt enkelt inte haft någon lust till det alls. Har tvättid nu vid fem så då får jag väl dra några knop och städa under tiden och skriva klart mitt underlag till arbetsmötet för en av ungdomarna som jag har imorgon. Läste till halv fyra inatt, var inte ens medveten om tiden utan fick en smärre chock när jag kollade på klockan och såg vad den faktiskt var, har lyckats kasta om dygnet helt nu när jag varit hemma med min rygg.

Förresten, tro det eller ej men det är tänkt att jag och Karin ska snöra på oss våra joggingskor ikväll och försöka springa slingan uppe vid Hässleholmsgården! Tillåt mig att skratta, vill inte ens tänka på vilka skador jag ska få denna gången och hur långt jag faktiskt orkar med tanke på hur jag låtit min kondis falera intill nollexistensens gräns. Men, positivt tänkande…det hade varit oerhört bra och befriande om jag lyckats ta mig runt och kan börja erövra kontrollen över min kropp igen.

Jag satt och läste min gamla blogg av en händelse innan idag när jag letade efter en gammal bild som förklats försvunnen efter min dators krasch i våras och kunde inte hjälpa att fascineras över hur mitt språk har förändrats över tiden. Den började 2006 när jag fortfarande var kvar i London och sen framåt när jag flyttat hem och de intryck som mötte mig och de upplevelser jag hade. Jag var en bättre skribent på den tiden utan tvekan, bitskheten sprang till liv i min penna och det verkade som om jag levde mer känslomässigt. En liten parantes bara men var väldigt intressant att se för min egen del att det skett en förändring som jag knappt varit medveten om själv. I samband med allt detta så insåg jag också att i januari så har jag ägt min lägenhet i 5 år, jag säger ägt eftersom jag inte bott i den själv hela denna tiden men ändå. Det är helt ofattbart och särskilt som jag på senare tid börjat känna att jag är så ursinnigt trött på att bo i ett lägenhetshus med den brist på tystnad, hänsyn och privatliv som detta medför. Jag vet inte hur ni andra som bor i lägenhet känner men jag känner mig så otroligt begränsad, nästan som en fånge och det är ingen bekväm känsla. Det är 10 år sedan jag flyttade hemifrån, 10 år av lägenheter med skiftande storlek och läge  och jag börjar tycka att det räcker nu. Tråkigt nog så får jag bara hålla tummarna för att jag får ett bra betalt jobb efter min examen om ett år (!!!) så att jag kan låna tillräckligt för att flytta till ett eget litet hus, annars blir jag nog kvar i den här lyan i fem år till.

Lykke Li, jag tröttnar aldrig och hon utgör en perfekt bakgrund till min eftermiddag i min lägenhet med kolsvart mörker utanför och enbart upplyst av min laptop och de ljus som jag placerat ut.

 

 

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s