In need of some polish

The razzle dazzle of life

Vindblåst juni 22, 2009

Filed under: Musik — Jennifer @ 12:49 e m

underbordet

Hej kära vänner, det är jag som är tillbaka. Igår var jag skrämmande vindblåst i håret efter en dag i gudföräldrarnas trädgård med familjen, grillning, frisbee kastning och springande med en söt cockerspaniel flicka. Då ser man ut så här. Inte särskilt classy eller snyggt men jag gillar det. Satsa på vindblåst, det är ett bra tema för sommaren flickor och pojkar.

keila

Det ryktas att värmen ska komma denna veckan och imorgon ser det inte alltför pjåkigt ut i vårt avlånga land.

vaderprognos

Jag misstänker att det är i helgen som några ska dra sig bort mot Roskilde och det är nästan nästan så att jag känner en längtan dit i år. Sist var 2007 när himlen stod öppen i en vecka så jag har inte varit så frestad men nu när solen är här…det är ju ganska trevligt trots allt och nååågra bra artister är där ju…oh fuck it. Jag drar till Stockholm som planerat istället med asfalt under fötterna och trevligt efterlängtat sällskap!:)

Midsommar spenderades i de bästa vänners lag hemma hos Johanna. Lovely. Åt så vi höll på att gå av på mitten, blev antastade av en tjej ute på planen och såg en roande film. Det var en fin kväll.

Jag är bitter som fan på mig själv och min förmåga att stöta bort all teknik, inte nog med att min dator är stendöd, mitt kylskåp har havererat, min fjärrkontroll till dvdn är försvunnen så jag bara kan se med dansk text så är även min sladd till kameran nu spårlöst försvunnen. Jag skulle kunna piska mitt eget tankspridda jag som lägger ifrån mig saker lite varstans och sen glömmer bort vart. Ska ha en liten skallgång efter den i eftermiddag när jag ändå sanerar hemmet efter två veckor utan städning. Yeah, jag har varit lat, lasta mig inte för det.

 Att vara i Johannas kvarter igår och sen dagen efter få honom påtalt är antagligen eller rättare sagt mest troligen anledningen till att han har cirkulerat i min skalle de senaste dagarna. Är jag dum som distanserar mig eller är det verkligen så som det är? Drömt om honom de senaste två nätterna nu dessutom och det irriterar mig varje morgon, låt mig sova i fred för…..! Jag vill träffa honom men är rädd för mig själv varje gång vi ses och jag är rädd att jag gör misstag som jag senare kommer få ångra. Jag känner honom väldigt väl samtidigt som jag inte känner honom alls. Det är frustrerande och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det och vad jag ska göra av det. Fan.

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s