In need of some polish

The razzle dazzle of life

waiting for the key to lock the door to everything i know mars 29, 2009

Filed under: Musik — Jennifer @ 4:35 e m
Tags: ,

Bob igår. Åh Bob. Han var pigg som fan den lilla korpen och jag satt och skrattade förtjust när han spexade lite under vissa låtar.  Satt brevid den där Håkan Engström på Sydsvenskan, hans recension kan ni läsa här.  Efteråt mötte jag upp Ullis och Stefano, gick till Bishops Arms för en öl innan tåget hem.  Ni som var där, vad tyckte ni? Jag vet att jag föredrar Bob i min ensamhet, hemma…bara vi två. Shelter from the storm. Att se honom live är alltid med blandade känslor, det är en annan Bob men aldrig dåligt. Bara annorlunda.

Jag sitter och väntar med längtan efter mitt Marc Jacobs halsband som ligger på posten från USA. Vackert vackert… det kommer hänga så fint runt min hals.

mjnecklace

Annonser
 

One Response to “waiting for the key to lock the door to everything i know”

  1. Sofia Says:

    Hallå darreling!
    Åh kul att ni avrundade sen på kvällen, jag och klasse körde öl, godis och chips hemma. Båda nöjda. Synd att vi pressades in i en knökafull buss med massa annat folk i slutet. Hjääääälp de ser inte mig som är så kort. Det blev klaustrofobi. Svårt att snacka sen ju.

    Vad kul du satt bredvid recensenten, läste vad han skrev och håller med! Jag blev verkligen positivt överraskad. Bobs röst var fasen bättre än vad jag trott. Man hörde ju framför allt i Blowin’ in the wind att han fortfarande kan! Och att han spexade den gamle karl’n! Satt också och log förtjust när han var igång, underbart att se! Tyckte han gjorde Ballad of Hollis Brown fantastisk, var nog det bästa nästan (och ljuset på scenen till, fint). Gillar faktiskt att han blues-at till sina låtar. Men som klas sa, det hade varit oerhört häftigt om han gjorde en låt någon gång som man är van att höra den.

    Men jäklar vilken overklig upplevelse. Du har ändå sätt vår korp innan. Inte jag. Det var.. skumt. Efter Maggie’s farm kände jag mig fan konstig. Jäkla overklighetskänsla. Stendahlsyndrom I tell you! Satt några gånger och försökte fatta att det är samma person man lyssnat på så mycket, Bob årgång 1965 ungefär. Samma person man såg igår. Märkligt alltså.

    Vi får köra en Shelter from the storm session hemma i min lya med konsertfilm med vår bob tror jag. Förstår helt hur du menar där. 15.000 andra personer… det är en annorlunda grej. Men jag är hursomhelst nöjd som bara den. Så sitter man här med en skittenta och är döstressad, snacka om antiklimax!

    Hoppas du har en trevlig kväll så får vi ses snart 🙂
    Kram !


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s