In need of some polish

The razzle dazzle of life

070109 januari 7, 2009

Filed under: Uncategorized — Jennifer @ 3:26 e m

Jag har blivit av med min Ernst tändsticksask från Designtorget, den fina med citat på ena sidan och en maniskt skrattande Ernst K på den andra. Jag blir ledsen, har jag lyckats kasta bort den med allt annat presentskräp? Jag ger inte upp än, den måste finnas här någonstans. En annan sak som har försvunnit i det stora svarta hålet är en av mina böcker till tentan nästa vecka. Var i helsefyr har jag placerat den? Jag vet att jag såg den i november nån gång när jag var flitig och läste men nu…spårlöst försvunnen. Jag blir trött på mig själv när det gäller sånt här, alldeles för tankspridd för mitt eget bästa, skulle kunna lista hur mycket som helst som jag undrar var det är numera, kläder, böcker, skivor…allt borta i det som jag kallar det stora svarta hålet, som de där som finns uppe i universums himmel, som slukar det som kommer i närheten och vi ser aldrig det mer.

Var och såg Australia med Karin och Johanna i måndags. Åh. Se den. Som den blödiga monkey jag är så satt jag och bölade med jämna mellanrum, var det inte för att det var sorgligt så var det för att det var fint och var det inte fint så var det av ilska. Jag hade inte så stora förväntningar på den efter att ha sett trailers, den verkade som om den hade högre ambition än vad den presterade men nej nej nej…den överträffade mina förväntningar jättemycket.

Snön föll igår kväll, mitt hjärta dog en aning. Snö…slask…väta…skönhet. Jag vill så gärna älska det för själen dansar en jitterbugg när den blickar ut över frostklädda träd och vita kullar men det är det där med vätan…behöver man gå ut så blir allt så besvärligt. Jag saknar att vara liten i det fallet, springande upp och ner i snötäcka backar med min pulka efter mig, iklädd bävernylon overall och vantar med ett band mellan dem så de stannar i jackan. Obekymrad över kyla och att bli blöt eller trött. Oövervinnelig.

Idag ska jag träffa Elin för första gången på två veckor eller så, ska fika på haket och sen gå igenom hennes uppsats och se att allt är som det ska. Det blir nog nice.

Jag bär en oro inom mig just nu, en oro som jag inte kan peka på. Den pockar på och ger mig den där känslan av obehag och att allt inte är precis som det ska. Det är som om någon har flyttat på något i ens hem och man vet att något är annorlunda men inte upptäcker det vid första gången ögonen sveper över rummet.

Var hos mina gudföräldrar igår, mamma fixade I-L’s hår och jag och Bertil satt och pratade. Jag älskar att lyssna på honom, det finns så mycket historia och erfarenhet där. Minnen som jag inte delar, minnen av en barndom som jag har glömt. Där är så mycket kärlek och så mycket smärta att jag alltid går därifrån urlakad. Igår berättade han om ett tillfälle och om pappa och jag kände tårarna välla upp utan att jag kunde stoppa det. Som sagt, blödig. Kommer det alltid att vara en sorg i mitt liv? Kommer det alltid finnas det där tomrummet eller kommer det sluta göra så ont? Jag hoppas det. Jag är oerhört tacksam för mina gudföräldrar iallafall, varit gifta i 57 år och fortfarande vackra människor. Jag har många fina minnen från när jag var liten och de var alltid där. Ibland undrar jag om deras engagemang beror på deras saknad av egna barn, att jag är barnbarnet de aldrig fick möjlighet till. Jag vet iallafall med säkerhet att den dag de inte finns längre så kommer jag explodera inifrån av sorg.

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s