In need of some polish

The razzle dazzle of life

Uppriktighet november 27, 2008

Filed under: Uncategorized — Jennifer @ 8:13 e m

Uppriktighet borde räknas som en dygd för det kräver mycket av en person. Jag finner det ibland svårt att vara helt uppriktig då jag vet att det finns risk att såra, göra illa eller förnärma, ibland är det lättare att ta mellanvägen, att förmedla ungefär istället för total ärlighet. Det skrämmer mig att jag är sådan, att jag är så rädd för att såra att jag istället skickar ut folk i världen och hoppas att andra ska klara av att vara helt uppriktiga mot dom, att de ska behandlas väl och att min brist på uppriktighet besparar dom onödig smärta. Ibland har jag svårt att ta emot uppriktighet också då jag är av en särskild mening och någon annan motsäger denna och förstör hela min bild, det är då så lätt att avfärda det med att vi har olika smak, alla kan inte tycka lika osv men jag vet inte om det är så sunt egentligen. Men egentligen, behöver vi egentligen bry oss så mycket om andras åsikter? Inte i alla frågor, det vägrar jag gå med på, jag behöver inte andras åsikt alltid och det irriterar mig nämnvärt när det kommer utan att jag bett om den, som om jag vore oförmögen att fatta sunda beslut själv, som passar mig.

Det här är min blogg, mitt utlopp, och då borde jag väl kunna vara helt oförfalskat uppriktig också? Svar nej. Jag får censurera mig, kan inte ge namn eller omskrivningar som kan härledas till enskild person och ibland är det så svårt att hålla sig till. Jag vet aldrig vem som läser det här, vem jag riskerar att såra utan att mena det just för att jag har en avvikande åsikt, och därför får jag hålla tillbaka. Det irriterar mig. Just nu har jag något som verkligen grämer mig, som jag hade behövt ösa ur hjärtat även för er men som jag inte kan, just in case. Jävligt löjligt men jag tror de flesta av er kan förstå. Jag tror att kanske de flesta av er är ganska tacksamma för detta till och med, vem vet vad som hade hänt här om jag hade släppt lös draken, om jag kastat lite sten i glashus…

Jag står iallafall inför ett dilemma och jag blir sjukligt trött på mig själv och min vrickade hjärna ibland. Jag vet inte hur jag lyckas ställa till det för mig själv gång på gång och förvandla mitt liv till nån form av drama. Jag får något fint men vill ha något gammalt. Strunt samma, nu ska jag äta spenat tagliatelle medan gräsliga Anna Skipper mässar i Du är vad du äter för några lönnfeta typer. Sen blir det Criminal Minds och sänggående.

På återseende. Jag ger er kvinnan som gav bikinivaxningen ett ansikte på 80 talet och sjöng If I could turn back time…

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s