In need of some polish

The razzle dazzle of life

Sunday afternoon november 2, 2008

Filed under: Uncategorized — Jennifer @ 12:10 e m

Söndag, klockan är 12:49 cirkus. Jag är stationerad i min soffa med laptopen i knät, värmer skönt från fläkten. Precis hemkommen från söndagsfrukost med Karin och Johanna nere på stan. Jag gillar Bjärnors, det är ett fint konditori med blandad klientel, du får två frallhalvor och obegränsat kaffe för 40 spänn, kaffe som du hämtar själv i en stor blank behållare och kan hälla på precis rätt mängd mjölk. Det är viktiga saker det där, jag avskyr när kafebiträdet häller på för mycket mjölk så att det blir beige färgat istället för mörkbrunt. Blask och en fadd smak av varm mjölk. Blärk! Avhandlade gårdagskvällen för flickorna och det var väl intressant bitvis. Inte så att jag tycker det är ointressant att lyssna på dom men ni vet hur det är, har man inte själv varit där så blir alla fantastiska historier om konstiga människor och möten som en blek kopia av vad det egentligen var och efter ett tag blir det tröttsamt att höra samma historia flera gånger på en halv timme. Ångest är annars ett ord som brukar vara ständigt återkommande. Det här med ångest det är intressant, varför får vi alltid ångest av vad som har sagts och gjorts? Vore det inte bättre om vi tog det coolt nån gång och slutade ha ångest för saker som är resultatet av andras handlingar? Det finns några saker som dock är berättigade till ångest men som sällan sker

  • du mötte din chef ute i mycket berusat tillstånd och stötte på hennes man
  • du gick hem med en nära vän och det slutade i samkvän
  • du förstörde dina på tok för dyra skor som nu inte finns att få tag i
  • ett meddelande avsett för någon annan hamnade i fel händer

För mig är ångest som mitt eget skötebarn, mitt liv genomsyras av ångest och kanske framför allt ånger. Varför nu detta när jag i regel inte lever ett skandalöst liv kantat av ångestframkallande rendevouz’n? Jag har dåliga val-ångest. ”Borde jag har gjort så här istället? Vad hade hänt om jag valt han istället? Jag borde ha köpt den röda kappan som jag såg för tre år sedan men aldrig köpte…” Det är en ond cirkel. Jag måste sluta vara en ånger junkie. Nothing good comes out of it. Ever.

På vägen hem fick jag tag på tidningen och nu planerar jag en lat eftermiddag på tu man hand med trycksvärtan. Förresten, varför blir man aldrig svart om händerna längre när man läser tidningen? Jag saknar det lite grann…det känns genuint på något vis. Liksom att med rädsla skaka tidningen så fort man tagit den ur brevlådan ifall där gömmer sig några sneaky tvestjärtar som vill hoppa fram i surprise från dödsannonssidorna vid frukostbordet. Det har ändå sin charm. Alla dessa ritualer. Jag gillar dom.

När jag vaknade imorse fick jag lätt panik när jag rullade upp persiennerna och kikade ut, frost! frost! jag trodde först i mitt oglasögon-tillstånd att det låg snö på marken. Jag blev rädd. Jag är inte redo för snö än.

Nu vinkar jag hejdå och bjuder på Sonic Youth’s Kool Thing, min ringsignal för tillfället.

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s